v 51, december 2015Sjukstuga..... ......jaha ja - som från ingenstans (eller förmodligen från alla männsiskor man möter på tåg osv) kom då en massa baskilusker och hoppade på mig! Suck! Kände redan på måndag eftermiddag på jobber "i stan" att jag började känna mig "kulen" men ignorerade det och väl hemma blev det en tur i backen och på åkern med Bonsay. Lite frisk luft och rörelse gör susen tänkte jag! Men......tisdagmorgon efter "obligatorisk" stalltjäns så kändes det som att bestiga Mount Everest (nu skulle jag aldrig göra det) att ta sig till stan........ så sur som f...n fick jag gå och lägg mig. Sur över att vara sjuk men också sur över att missa årets julbord på Fjäderholmarna med bästa jobbet........ Suck! Sängläge hela tisdagen och onsdagen men framåt kvällen kände jag mig bättre och självklart testar man det bäst genom att rida en sväng........ ett kort pass på banan, inte så smart, hade så klart ingen ork utan fick med svansen melllan benen (om jag hade haft svans hade jag fått ha det.....) gå och lägga mig igen för att på torsdagsmorgon var jag hur dålig som helt!! Ont i hela kroppen och feber! Efter stallet som jag med nöd å näppe fick till vara det bara till att kapitulera och lägga sig och förbli i det läget! Tror vi hästmänniskor är rätt envisa av oss och när man har eget stall är det inte så lätt att "checka ut"...... och sen har man "ingen feber - inte sjuk"......... "lite feber - äh ta en alvedon"....... inte så smart..... Resten av tiden fram till nu har jag fått hjälp av bästa Sandra och bästa maken och jag har hållt mig lugn! Och peppar, peppar i skrivade stund känner jag mig bättre! Flunsan - i väg med sig! Mycket på g..........hade jag så klart och framförallt kändes det jobbigt för Moas skull att mammaskrället var "klen" när vi skulle förbereda för hennes födelsdagskalas........men som hon så klokt sa "mamma nu är du sjuk, gå å lägg dig jag fixar"...... Hon fyller ju 14 år den 21/12 men då det är i "juletider" och med familjen en bit från Gnesta var det i år inte läge att fira på "rätt dag" och för att just i juletider att få det stämma för alla är inte lätt, så därför blev det utspritt över 3 dagar...... Nästa år tror vi att vi bestämmer att kalaset får vara 1 månad tidigare, då kanske inte julstressen slagit till än...... Kan säga att det inte var planerat att Moa skulle födas 21/12.......men vissa saker man inte inte styra över - till mitt förtret (Maggan kontrollfreak......nä.......inte hon inte....). Ja, ja allt går och jag var med på en kant och var så social som jag orkade men som min svåger sa "du verkar lite låg.....:" ;-) Självklart........hade jag även en träning för Nuno hos Nina Hofmann Küppers inbokad.......och det var inte läge hitta ersättare och att surt missa ypperliget träningstillfället kändes inte kul alls, men det löste sig det med då Nuno soå hjälpsamt red Bonsay båda dagarna! Perfekt - nu vet han lite mer hur han funkar och kan hjälpa mig än bättre från backen vid nästa tillfälle! Lördagen orkade jag inte följa med utan jag hjälpte Anders komma i väg och sen åkte han själv med Bonsay till Visbohammar. Eller själv och själv, med följde svåger Hasse men han är hästrädd och vet knappt vad som är bak o fram på en häst men Anders fick sällskap ;-) Å lite kul tror jag Hasse tyckte det var att "titta in" vår värld..... Söndagen sen följde jag med och kunde följa allt från "hörnet". Lördagen filmade Anders så snällt. Vilket fantastiskt man jag har! Passen...........blev som sagt bra där framför söndagen blev som Nuno ville. Lördagen var "han lite svår och oliksidig och slingring"..... Jo, tack jag vet hur det är - å med veckans inte helt bästa uppladdning (mycket skrittmaskin) så förstår jag att han var just så.......man känner sin häst.... Men roligt att han var så mycket bättre redan på söndagen! Nuno rider mjukt och skickligt och har perfekt tajming! Vad mer kan man säga......sätter fingret på svagheterna men är ödmjuk till lösningar. Jobbar med övergångar och bärighet och att komma fram rätt till bettet. Japp - precis som vanligt, men så klart mycket skickligare än mig. Perfekt komplement till mitt redan superba uppägg med Tinnes trygga grund (hon kan mig innan och utan....) och senaste årens tillägg med Pias duktiga tränaröga känner jag mig priviligierad och trygg. Desstuom med Tinne i USA fram till slutet va mars gör Nunos förhoppningsvis täta besök perfekta. Alla tre har samma linje så jag känner mig inte förvirrad utan det ger input och energi att fortsätta vilja utvecklas! Skulle aldrig någonsin låta någon rida Bonsay som jag inte kände förtroende för - det gör nog ingen men just i detta fall har jag sånt fötroende att jag tom inte var med...... Veckans träningar........ för mig blev av förklarliga anledningar inställda, båda för Gnesta gänget men även Nyköping. Nya chanser utlovas! Nu står julen..... ......för dörren hur otroligt det än känns med dessa "vårvindar" och plusgrader som känns trist och onormalt....... (men en fördel att ridbanan hemma är toppen). Men man får göra det bästa av det som är och innan hela helgen drar i gång så ska vi ha familjedag på Moas riktiga födelsedag - bara jag, Anders och Moa och det ska bli väldigt mysigt! GOD JUL och vi hörs igen innna nyår!!
Sköt om er,
Maggan
|
