v 49, december 2017Fart i ledningarna….....kan man säga att vi har med den nya fiberna vi äntligen fått att fungera! Efter byte av router så klart för den första vi fick var det ju fel på...... men det som väntar på något gott...... :-) Så nu får vi hoppas teknik strulet är över! Att vänta på något gott........kan ju vara av olika karaktär och många väntar väl på snön som i skrivande stund vräker ner utanför fönstret! Härligt då det blir ljust och uppiggande men mindre roligt över all skottning som måste göras. Mycket klarar traktor och 4-hjuling av men inte allt och t ex skrittmaskin kärver sin handpåläggning. Men man får se det som extra motion.... Att vänta på sånt som borde ha kommit nu när snön är här är själva tången till mina nya snösulor...... Bestämde mig för i år att "lyda" Fredrik hovslagare och inte lägga på snösulor utan använda mig av de sulor man kan ta i och ur efter väder. Lyckats få i fram på Bonsay med en tillfällig tång men den är inte optimal så jag hoppas rätta kommer i slutet av veckan som leverantören lovat. Hursom, när de väl är i så tror jag de kommer vara toppen. För med de milda vintrar vi har med "av å på" med snö så är det skönt slippa snösulorna när det är lera. Tips är att sko med 10mm skor så det blir en bra kant att "fästa" dem mot. Så här års.......är det rätt tungt att ha det intresse man har men det hjälper ju inte att gnälla som bekant så jag försöker göra det bästa av situationen trots mörker och emellanåt begränsade möjligheter att jobba hästarna vettigt. Även om ridhuset finns 10 min bort så tar det mera tid och det kräver mycket driv av mig själv att hålla andan uppe. Skrittmaskinen är guldvärt att i alla fall hålla dem i form genom skritt och sen är det som sagt numer möljigt att rida dem med pannlampa i stort sett vart som helst. Å vi gör allt för att ridbanan här hemma ska fungera. Med en man som alltid ställer upp för mig och dessutom nu med eget intresse att rida så är det skönt med sällskap när jag väl åker till ridhus. Det går lite lättare då. För hur det än är, vill man utvecklas under vinterhalvåret så måste man ju hålla igång. Inte nödvändigtvis i samma intensitet hela tiden för som vanligt är lugnare perioder toppen för hästarna att återhämta sig. Så man måste ha visst driv i sig och det försöker jag ha utan att köra slut på mig själv. Att vara ambitös utan att driva sig för hårt är en balansgång. Att vara ambitiös.......och i mitt fall brinna för att utveckla sin häst är väl det som gör att jag orkar hålla ångan uppe. Å att nu få se Bonsays utveckling i styrka och påskjut det är väldigt roligt! Han är ambitös på sitt sätt och även om det inte är helt lätt för honom med framförallt piaffen och övergångarna så börjar det tammetusan ta sig! Verkligen inte för någon stjärnstatus men i alla fall för kanske godkänt! För det vore ju roligt om vi kom upp ett snäpp till tävlingsmässigt och få rida på den nivån! Lyckas vi är jag lite stolt över mig själv att jag utbildat häst nr 2 till den nivån - å då med hästar som inte har supertalagen från början! Ambitiös........är också min man som verkligen trillat dit i det här att lära sig rida! Tänka sig, efter alla år!! Superroligt och han är riktigt duktig dessutom! Skynda långsamt nu så att kropp och knopp hinner med för det är en viss ansträngning att rida och det gör sig inte bara "så där" med en 45-årings kropp ;-) För med "särbo med sin dotter på annan ort" så får vi tid över och då passar det ju väldans bra att Anders hänger med mig på kvällarna. Lycklig fru ;-) Superhästen Cantaluppi är verkligen topp för honom att lära sig på och trots att han med mig i sadeln kan ha en räv bakom örat så gör han inte en ansats till det med Anders. För med honom blir det inget "tryck" i från ryttaren och då gasar inte Cantaluppi igång sig heller...... Sista ambitösa reflektionen för denna gång.......är mina elever! Både här i Gnesta men också på distans! Till helgen har jag en diger grupp i Storvik! Pälsmössa på och inspiraitonen på topp för att förhoppningsvis kunna leverera bra träningar! Sköt om er,
Maggan
|
