v 52 december 2018Årets sista vecka.........passerar och så även julafton med allt vad det innebär. För vår del hemma på Ekdal i lugn och ro med härliga turer i skogen på hästarna och faktiskt alldeles lagomt med mat. En massa härliga filmer och mycket soffhäng! Home sweet home liksom! Inga släktbesök detta år då flera var bortresta samt att med avstånd (23 mil) så "snärtar" man inte över "bara så där". Dessutom är det viss logistik att lämna gården, framförallt en julhelg. Mamma hade det bra hos min syster och sen är det så att släkten "växer" och det blir nya sätt att fira helt enkelt. Så det var väldigt skönt slippa åka någonstans utan bara vara hemma på Ekdal. Mestadels ledigt.........de två jobbdagar som var men lite hade jag att göra å då är det bekvämt att kunna koppla upp sig enkelt "mot stan" å slippa åka in till Stockholm. Tacksamt att ha ett sånt jobb där tekniken gör det enkelt för en samt att mycket av mina arbetsuppgifter är "helt självgående" dvs jag styr över det själv vilket passar mig utmärkt. Inför stundade årsbokslut är det bra att ha förkrattat lite. Träningar........har det dock varit. Det blir ju en hajp med det då elevernar är lediga från jobbet, för då vill det tränas extra. Så fredagen ägnades åt Gnesta elever och sen helgen både i Märsta och Storvik. Den sistnämnda blev i stället för helgen jag fick ställa in när jag blev sjuk och även om det blev med visst kort varsel så var det järngänget som kom. Blev också en mysig tid med Mamma vilket alltid är bra. Är enda nackdelen att man inte bor på hemorten, att det är för långt till henne för täta besök. Så det är "medaljens baksida" i övrigt har jag aldrig ångrat att jag flyttade för 30 år sen. Inte pga hemorten i sig utan med alla möjligheter det innebar att röra på sig - vilket syns tydligt i backspegeln ;-) I backspegeln........och årsresumé brukar det ju bli så här i årets sista veckobrev. Anders å jag pratade om det i morse när vi vaknade å låg å drog oss lite innan det var dax för stallet. Vi var rörande överns om att viktigast var så klart att Moa mår så mycket bättre (se 2018-01) Flytten hem från Norrköping och gymnasium på distans hemifrån i stället och med natur/natur som inrikting passar henne perfekt! Är inte lätt alla gånger i dagens samhälle att växa upp och är man "inte som alla andra" så blir man lätt utanför och när mobbingen tog fart i Norrköping (för att hon la focus på studier, inte vill hänga ute och fest osv = tråkig) var det dax att säga tack å hej. Vilken tur det finns valmöjligheter! För gårdens del summerade vi att det blivit mycket gjort där så klart nya ridbanan är det vi är mest nöjd över. Men också ny belysning, hönshus och sakt men säkert slutförande av rusten ínomhus. Nästa år är det 9 år (!) på gården och vi påminner oss allt som oftast hur glada vi är som kan få bo så här! Hästarna då?Ja, det är som vanligt en källa till både glädje och energi! Är en ynnest att få leva/jobba och utvecklas med dem! För Bonsays del blev det lite både ock detta år - vårens säsongen gick enl plan med Intermediere 1 Kür fär vi tom vann en omgång! Väldigt roligt rida kür så det gav mersmak. Det är alltid roligt göra något nytt och som stimulerar mig. LagSM med TantKalaset där lotten gjorde (vi var 4.a som ville rida) att jag blev utanför vilket inte gjorde mig något då jag har ridit så många LagSM tidigare och det hade inte några av mina lagkompisar. Efter LagSM kände jag att det var dax att ta en halvhalt då jag kände att jag tappade tävlingssuget för Lilla Rundan då jag tyckte vi stangerat. Dax att tänka nytt! Idén om att hitta en junior som skulle tävla honom tog fart och lösningen fanns nämare än jag trodde - min ponnyelev Alva Nordfjäll provred och de matchade varandra fin fint! Start i Msv C med både kval och placeringar på två starter samt en start i MsvB för kval till nationell (och placering!) gör att det är redo för 2019 och juniorsatning! Nu bor Alva 23 mil från mig och tävlar på elit med sin ponny men viljan är stor så då går allt att lösa! Gäller bara att inte var o varannan tävling krockar! Bonsay ska alltså bo kvar hemma och jag ska fortsätta träna honom och troligen även kanske någon start. Det får vi se. Jag har samtidigt denna höst gått till botten med de "krämpor" jag kännt smugit sig på, UA på böjprov men röntgenfynd som visade artros i halsen som bl a påverkat vänster bog. Även en stelhet i högerhöft har spökat men nu med behandling av ryggspecilist på Brunmåla känns det som vi är spoton och håller det i sig kommer han nog var bättre än bäst 2019!! Jag är inte speciellt orolig utan känner mig positiv till det vi hjälper honom med. Man ska inte glömma att han tävlats i hela 7 (!) år utan ett enda avbrott! Det är inte alla hästar som klarar det! Dessutom med stadig procent i de klasser vi tävlat i. Har säsongen blivit kort el inställda tävlingar har det berott på min nervskada i benet. Så summasummarum - ett annorlunda år men ändå med en fin utveckling! Ska bli riktigt härligt ta tag i 2019! Och att få träna och coacha Alva! Cantaluppis år........har däremot varit spikrak! Vem kunde tro denna utveckling!? Han upphör aldrig att förvåna denna lilla bruna gummiboll! Friskare än friskast! Anmälde oss till Dressyrringen MsvB cup för att ha ett mål - utan någon tanke att ta oss till final! Så verkligen superkul att vi tog oss dit! Å detta utan att ha "flå tävlat" för att jaga poäng. Jag är egentligen emot alla cuper som innebär att man ska jaga poäng för vissa ryttare går all in på det och i mitt tycke tävlas hästar för mycket. Jag tror just denna cup får nya regler 2019. Väl i finalen, som gick i MsvB5, blev vi 3:a (och 6 000:- mindre fattig) och hade vi inte missat serien så hade det tickat in lite mera poöng. Men det var nästan väntat för den var inte så befäst då (nu sitter båder 4:or och 3:or fint!!) och jag var inte ledsen för det utan mycket stolt över Cantaluppi! Nu väntar nya utmaningar och med peppning från Tinne så ska vi försöka ta oss till MsvA under 2019. I varje fall är arbetsmålet ditåt. Cup mässigt har jag anmält oss till Dressage Powers Senior Trophy för oss som är 50+! Kul initiativ! Startberättigad är man om man inte som ekipage startat St:George å däröver och det har ju inte jag och Cantaluppi! Så det ska blir roligt var med i detta och denna gång är det resultatet från 3 starter med ett snittprocent som räknas. Så alltså kan det räcka med 3 starter om man ridar på fina procent ;-) Ingen poängjakt här inte! Final i Linköping å då i kür! Så jag hoppa vi lyckas - kür är ju kul! Vi var också med och red 2 omgångar i Div 1 med Gnesta RK och vi vann varje omgång och även finalen! Jättekul! Min tanke är att vara med 2019 också men då i MsvB. För lag - det kommer vi ha! Om vi ändå pratar poäng så hamnade vi på 2:a plats i ekipgage rakningen för dressyr i Södermanland med 192 poäng. Högst hade Pelle Duvefelt som är en klubbkompis så det var ok ;-) Dessutom är hans resultat internationella. Faktiskt är det väldigt Gnesta Ridklubb tätt i toppen vilket är superkul! Vilket härlig tävlingsklubb! Vi var inte med i DM:et Cantaluppi och jag (som är en cup med poöngresultat) men det kanske var synd då vi vunnit ;-) (Pelle är överkvalificerad) men även här så gjorde det inget så klubbkompisen och TantKalas deltagaren Anette Holm tog DM-GULD! Härligt! Så summasummarum har året med Cantaluppi tävlingsmässigt varit grymt. Även hans utveckling som det inte verkar finnas något stopp för! Ska väl vara åldern då, han blir 17 år men om hälsan får bestå så tror jag det inte är några som helst problem utvecklas. För det är ju just det där att ha något att utveckas mot som jag brinner för! MEN som vanligt är det på hästarnas villkor! Båda hästarnas resultat för 2018 hittar ni här: Resultat 2010-2018 Dessutom..........är Cantaluppi en supderduper läromästare till Anders! Så härligt att se dem tillsammans och förutom att Anders blir bättre å bättre på att rida så har han även utvecklat tömkörningen väldigt bra! Samt att hans fru blir extra lycklig av att vi nu gör detta fullt ut tillsammans - då Anders även är i sadeln! Som tränare...........känner jag mig så stolt och glad över rmina elevers utveckling! Har en stadig kundkrest som är roliga att jobba med! Gör ju inte detta på heltid (jobbar 80 % på BankID) så ibland är det utmaning att räcka till för alla. Att kompletterat min tränarutbildning med att även blivit domare var en bra satning för det ger verkligen en helthetsbild av att utveckla ekipagen! Sammanfattningsvis.........ser vi framemot 2019 med ny energi och lust att göra saker" Alla förhoppningar om att vi får vara friska båd 2 och 4-benta och att bara omge sig med det som ger energi! Det har man lärt sig med åren att skala bort det som suger - eller hur!
SÅ från oss ALLA på Ekdal:
GOTT NYTT ÅR!! Sköt om er,
Maggan
|
.png "49438599_286712605320101_875548814369357824_n-(1).jpg")
